Sjukskriven i alla fall hela september ut och fick med recept på Paraflex (muskelavslappnande) och Oxycodone (morfinaktigt preparat) och helst ska jag bara ta det lugnt, göra de små övningarna jag fått av sjukgymnasten, men alltså livet stannar inte upp bara för att man är skadad, vardagen behöver liksom sitt för att fungera..

WAD-grad III: Utöver besvären i nacken och svårigheterna att röra sig har man kraftigare neurologiska symtom som till exempel att reflexerna inte fungerar som de ska, att man har svagare muskler eller sämre känsel. Om skadan klassas som WAD-grad III brukar man bli undersökt med en magnetkamera eller en datortomograf för att läkaren ska kunna se om man har diskbråck, nervpåverkan eller ledbandsskador.

Ha det gott   

Har nu kommit tillbaka från en smått chockad sjukgymnast som inte kunde förstå varför inte jag hade blivit röntgad i fredags på akuten för det är visst något knas med kotorna C5 och C6, nervskador med känslopåverkan stor del av vänster sida överkropp, nedsatt funktion i vänster axel, arm och delar av handen och ett läkarbesök blev inplanerat till i em = jag måste stappla mig den där svängen på 3,7 km en gång till idag. Jag ska tydligen helst ska hålla mig i relativ stillhet överlag, dvs helst inte greja på med vardagsbestyren, gå och handla osv och de små övningar jag fått att göra ska göras liggandes i sängen och förhoppningsvis syns det någon förbättring till nästa tid jag har hos sjukgymnasten som är inbokat till veckan 

Ingen klassisk whiplash enligt sjukgymnasten, men en whiplash är det absolut menade han, fast i sidled då. Och promenerandet och övriga vardagsaktivitet menar han på retar de redan påverkade nerverna så det borde jag hålla mig ifrån ett tag men om jag inte gör sånt så blir det ju inte gjort liksom, så det finns inget annat alternativ för ig än att göra sån och samtidigt är det ju bra att jag rör lite på mig men inte så mycket som jag måste för att få vardagen någorlunda fungerande. Däremot blir det ju inget gymmande på obestämd tid, det var ett stort NO-NO  

Nu försöker jag ladda om lite och motivera mig till att gå den svängen en gång till idag, för som sagt: Det finns ju inget annat att välja på, det är ju faktiskt ett sånt där måste och det blir väl lite intressant att se vad läkaren säger för nånting om inget annat.

Ha det gott