Japp, så är det för rehabpass #1 bortgjort idag och jisses..

För det första så är statisk vibrationsträning läskigt     men efteråt en smått märkligt skön känsla att ha fått muskler och allt annat omkringskallrat   

I övrigt inga konstigheter. Måttligt med reps och låga vikter och nu i början 2 set av varje och därefter utökas allt eftersom det går och vikterna är inget problem eftersom de ligger avsevärt lägre än normalt för mig, men greppförmågan i vänsterhanden är kass och ställer till det en del. Måste hela tiden fokusera på att 1) hålla fast med handen och 2) få armen att göra förväntad rörelse med viss muskelkraft och det är fasiken jobbigt när man är van att det bara funkar av sig själv sånt   

Säger jag idag till mitt fina barnbarn som fyller 2 år          

Mormors lilla hjärta det   

Ha det gott   

Klippte visst av lite hår idag   

Gäller att sysselsätta sig lite medan äpplena ångas och blir till mumsig äppelsaft helt på egen hand   

Slutade med oxycodonet helt på eget bevåg igår. Får räcka med att ha tagit dem en vecka, finns ju ingen som helst anledning att ta dylikt när de akuta smärtorna har släppt. Effektiva, det ska sägas men jag har nog aldrig varit tröttare, segare och dessutom helt bortdrogad som på dessa. Kuslig känsla som ogillas    och nu på snällare, men ändå rätt starka värktabletter är jag betydligt piggare i både kropp och knopp, den tröttheten och det andra kusligheterna finns inte kvar alls på samma sätt och det är skönt   

Ha det gott   

Ja det får jag ju lov att tycka efter dagen sjukgymnast och läkarbesök faktiskt   

Musklerna börjar återhämta sig och jag har fått klartecken att börja med lätt cirkulationsträning för att de ska börja komma igång och inte stela till   Givetvis ingen träning som frestar på nacken på något vis och med väldigt lätta vikter/motståndsband, men ett framsteg i alla fall för just muskelskadorna.

Nervskadorna som opåverkar armen har det däremot inte hänt något alls med än och läkaren rekommenderar att jag gör min träning, mina övningar, träffar sjukgymnasten och avvaktar ca 4 veckor och har inget hänt då så blir det en ny läkartid och sen får vi se vad som hänt då och hur att gå vidare helt enkelt.

Huvudvärken hänger kvar lite än och är lite jobbig, men det var normalt efter en sån olycka där huduvdet studsat runt lite som i ett flipperspel så det var inget att oroa sig för och det bör släppa helt så småningom   och jag tänker mig inska ner lite på de smärtstillande tabletterna så jag får nån energi i kroppen, för dessa gör mig TRÖTT nått så fruktansvärt, så att gå över på nått snälalre vid behov känns som vettigt att göra tycker jag allt, men paraflexen ska jag fortsätta med ett tag till för även med dem så är musklerna lite spända än, om än de nu är i bättre skick än för en vecka sen.

Ha det gott   

Japp, jag känner mig ungefär som en 107-årig gammal tant.. Trött, stel och leabrôtten och huvudvärken är inte att leka med den heller  

Nåja, det är som det är oavsett jag gillar eller inte och jag gör mina små övningar som i princip går ut på att ligga platt på rygg med bra stöd för nacke/huvud och försiktigt vicka lite på huvudet åt höger, vänster, upp och ned bara någon centimeter, så några nya pb'n blir det nog inte på ett tag   

Försöker vara positiv och hålla modet uppe för som sagt; det är som det är och att gräva ner sig lönar inget till och det är inte sån jag är heller, jag är ju en liten fighter så att "ge upp" finns inte i min sinnesvärld att göra   men visst, jag har stunder när jag gnäller såkart, för jag är inte mer än människa och det är mänskligt att gnälla när livet känns jobbigt och så länge man inte fastnar där i "stackars mig-träsket" så är det ju ingen fara   

Grämer mig lite att jag missat jakt och svampplockning, att jag inte kan göra eller för den delen faktiskt inte heller får göra allt jag brukar, allt jag vill och det är frustrerande så det räcker till, men ska jag bli bra (och det hoppas jag ju att jag blir såklart) så vill det nog till att jag följer sjukgymnasten och läkarens order. Dvs vilar, tar mina mediciner, gör de små övningarna och hoppas på nått litet positivt besked på tisdag   och om inte? Ptja det tar vi då liksom..

Ha det gott   

Sjukskriven i alla fall hela september ut och fick med recept på Paraflex (muskelavslappnande) och Oxycodone (morfinaktigt preparat) och helst ska jag bara ta det lugnt, göra de små övningarna jag fått av sjukgymnasten, men alltså livet stannar inte upp bara för att man är skadad, vardagen behöver liksom sitt för att fungera..

WAD-grad III: Utöver besvären i nacken och svårigheterna att röra sig har man kraftigare neurologiska symtom som till exempel att reflexerna inte fungerar som de ska, att man har svagare muskler eller sämre känsel. Om skadan klassas som WAD-grad III brukar man bli undersökt med en magnetkamera eller en datortomograf för att läkaren ska kunna se om man har diskbråck, nervpåverkan eller ledbandsskador.

Ha det gott   

Har nu kommit tillbaka från en smått chockad sjukgymnast som inte kunde förstå varför inte jag hade blivit röntgad i fredags på akuten för det är visst något knas med kotorna C5 och C6, nervskador med känslopåverkan stor del av vänster sida överkropp, nedsatt funktion i vänster axel, arm och delar av handen och ett läkarbesök blev inplanerat till i em = jag måste stappla mig den där svängen på 3,7 km en gång till idag. Jag ska tydligen helst ska hålla mig i relativ stillhet överlag, dvs helst inte greja på med vardagsbestyren, gå och handla osv och de små övningar jag fått att göra ska göras liggandes i sängen och förhoppningsvis syns det någon förbättring till nästa tid jag har hos sjukgymnasten som är inbokat till veckan 

Ingen klassisk whiplash enligt sjukgymnasten, men en whiplash är det absolut menade han, fast i sidled då. Och promenerandet och övriga vardagsaktivitet menar han på retar de redan påverkade nerverna så det borde jag hålla mig ifrån ett tag men om jag inte gör sånt så blir det ju inte gjort liksom, så det finns inget annat alternativ för ig än att göra sån och samtidigt är det ju bra att jag rör lite på mig men inte så mycket som jag måste för att få vardagen någorlunda fungerande. Däremot blir det ju inget gymmande på obestämd tid, det var ett stort NO-NO  

Nu försöker jag ladda om lite och motivera mig till att gå den svängen en gång till idag, för som sagt: Det finns ju inget annat att välja på, det är ju faktiskt ett sånt där måste och det blir väl lite intressant att se vad läkaren säger för nånting om inget annat.

Ha det gott   

Eller ja, snart hudfärdad igen i alla fall   

Fast de blåmärken som är längre ner på kroppen är fortfarande mer blå,röd,lila i färgerna så de hänger nog kvar lite längre än dessa misstänker jag..

Sjukgymnasten i morgon för att utröna hur omfattande whiplash jag drog på mig och min förhoppning är såklart att det är minimalt. Tycker jag har nog som det är med min sedan tidigare trassliga och onda ländrygg faktiskt, men jag lär uppdatera under morgondagen nån gång om vad utlåtandet blev och vilka rehabövningar jag ska göra, så i alla fall för ett tag framöver blir det nog mer rehabträning än gymträning så jag lär inom kort "klättra på väggarna" för jag är inte skapt för sysslolöshet jag   

Ha det gott